...då var det dags då… Dagen som jag fruktat de senaste två veckorna. Försöker fortfarande hålla mig 100% fokuserad och vill inte tänka för mycket på det. Men när man är så trött som jag är just nu är det svårt att hålla fokus på topp. Försöker tänka som min svägerska, hon försöker alltid motivera dåliga saker med att vid den här tiden imorgon är allt över. Ganska bra sätt att tänka på faktiskt. Om man bara orkade. Elmer är målet just nu. Imorgon blir det någon timmes mys med honom. Så skönt… Sen har vi nästa mål, Mustasch live på fredagkväll! Såg dem senast i sommar på Metaltown. Ska bli riktigt nice. Vår årsdags-present! Dessutom ska vi få låna bil ner till stan så vi slipper ta bussen med alla andra.

Borde inte uppmärksamma detta, men idag fyller min pappa 50 år… önskar bara att den pappan jag tänker på fanns… men han är sen länge borta, tyvärr. Kvar finns inte ens spillrorna av han utan någon som säger sig vara han, men han ljuger…

My mirror’s truth