Ute strålar solen och man kan känna värmen. Men här inne känns inte värmen av.

Efter 10 veckors kämpande har det nu slutat i stora problem för min sambo och det som påverkar honom påverkar också mig. Jag har så svårt att se honom lida. Läkartid är beställd och efter lunch imorgon får vi förhoppningsvis veta om hans kropp klarar av två veckor till innan det är dags för den såkallade upptrappningen till att äta riktig mat. Det känns som det är så kort tid kvar nu att det nästan känns som om man ger upp. Visserligen kan jag fortsätta själv dessa två veckor men som det ser ut nu är det nog svårt att se andra äta, och kommer då antagligen vara ännu svårare att ha någon som äter riktig mat i ens egna hem.

Jag hoppas att solen snart ska skina här inne hos oss också!

My mirror's truth