Jag är trött och sliten men ska snart rycka upp mig. Dock gör inte vädret det speciell mycket bättre. Hade detta varit som vilken annan fredag (utan bekymmer) hade jag (och sambon) hyrt mig en film, satt på mig mysbyxorna, tänt ljus och bara haft det skönt. Men denna fredagen är inte som alla andra. Dagen kommer bestå i att sitta på sjukhuset fram till 19.00. Bege mig hem och försöka få i mig något att äta. Sedan blir det nog att somna med huvudvärk idag också. FÖRHOPPNINGVIS kommer jag ha ett mycket trevligt samtal med min älskade moster och tillika extramamma. En lång historia som vi kanske tar en annan gång. Saknar henne så och skulle gärna kunna säga att hon borde åka till mig. Men det är långt... 30 mil och det ligger ungefär 10 cm snö runt omkring där jag bor... Inte lämpligt att ge sig ut på vägarna då... Även om man gärna skulle önska det.

Tackar mina vänner! Man märker att det finns ändå några stycken som faktiskt bryr sig om vad som händer med mig. Är mycket tacksam för det... även om jag är dålig på att be om hjälp är jag glada att ni hör av er. Bara ett sms med 'kram' kan ibland räcka för att man ska klara någon timme till! Så tack igen! Ni betyder mycket!

My mirror's truth is broken