Dagen har börjat bättre en de senaste dagarna. Men jag har lovat mig själv att ta det försiktigt. Långsamt ta mig i närheten av trappan och fortsätta ta paus. Känns dumt att gå från noll till hundra procent på en gång. Ibland kanske sådana här dalgångar vara bra. Man inser sina begränsningar och kanske får en chans att förändra något till det bättre. Men långsamt är min melodi. En sak i taget! Våren har varit fylld med kaos från olika håll och jag är en sådan person som vill vara överallt och hjälpa/stödja och ibland glömmer man bort sina begränsningar så när man faller gör man det ordentligt och allt blir fel. Där är jag nu men tycker mig ha en trappa upp i sikte.

My mirror's truth - försöker erkänna sina begränsningar