Då sitter man här igen. Har fått några timmars sömn innan sambon skulle iväg och jobba. Dagen (dvs gårdagen) har varit en ganska underlig dag. Först sover man till 14 och sedan blir det liksom inget mer gjort för dagen. Dessutom är jag rädd för att sambons ångest kommer krypa fram. Jag hoppas att hans medicin hjälper om det blir för mycket. Jag tror på att han kommer klara detta jobbet perfekt men jag ser att han tvivlar på sig själv och jag vill inte att han ska må dåligt bara för att bevisa för mig att det på något sätt ska fungera utan extra medicin. Väldigt svår balans tycker jag eftersom jag endast kan stå bredvid och se på och hoppas att det går bra. Såklart är jag så mycket stöd för honom som jag bara kan men ändå vill man inte stödja för mycket. Hoppas ni förstår lite vad jag menar...

Min natt kommer bestå av att se till att min mage kommer överens med mig själv. Kanske ska duscha lite (onödig info kanske =P) sen blir det nog mycket TV och mycket surfande. Kanske ska man chatta lite med en facebook-vän man fått som bor på Filippinerna och där är klockan 08:38 nu (här 02:38) så det är perfekt 'prat-tid' för henne. Ne, kanske ska man fortsätta ut på the world wide web =)

My mirror's truth

Sorry D, glömde helt bort att ringa dig igen... Vi får hitta någon bra tid någon annan dag. Kram