Nu har påskveckan börjat och på flera håll i landet börjar skolorna ha påsklov. Men inte min. På universitetet här finns det inget som kallas lov. Jag vet att det på andra universitet brukar finnas ledighet precis i närheten av påsklov osv men de kallas aldrig för det.

Idag hade jag tänkt att återigen knalla ut på en långpromenad med systern. Men denna gången ska vi undvika skogens snö och lera (och ormar). Istället får vi hålla oss till traktens gångbanor tills det torkat i skogarna.

Idag är det sambons och min 5,5 års dag. Det är väl inte speciellt många som firar sina halvårsdagar efter det gått 2 år, men för mig är den en dag då jag verkligen påminns över hur länge vi varit tillsammans och hur långt vi kommit på vår gemensama resa. Tror också att det är en livslång resa. Det kände jag från första dagen ihop. Att säga jag älskar dig är ju något väldigt speciellt och jag har alltid tänkt att man endast säger det när man verkligen menar det. För oss tog det en månad tills vi båda kom underfund med att det var vi tyckte. Vi gillade inte bara varandra, vi älskade varandra. Det var många som tyckte att vi sa det alldeles för tidigt. Men jag har den åsikten att man måste få välja själv. För vissa känns det rätt direkt, för andra tar det längre tid. Det är bara Du själv (och din partner) som kan veta när det är rätt eller inte. Historien hur vi blev tillsammans tar vi en annan gång =)


My mirror's truth - love is a wonderful thing