Tidningen och tvn har försökt men inte lyckas. Tycker det kan vara ganska kul att skämta men första april är inget för mig. På något sätt så är det skillnad på att skämta och att lura. Eftersom jag inte gillar att bli lurad utsätter jag inte heller någon annan för det. Gör så mot andra som du själv vill bli bemött!

Köpte mig en stegräknar igår som också mäter distans och kalorier. Jag har hört någonstans att man bör gå ca 10 000 steg per dag. Kan säga att jag knappt nått hälften av det. Hade tänkt vandra mer i solen idag men sambon ligger i krämpor och jag har inte ork när jag måste fixa allt själv här hemma. Inklusive den maten som jag inte ens äter, en så länge. Det är tufft att hitta orken. Varje gång som sambon mått så här under denna viktnedgång har jag alltid tänkt 'så här måste det vara  att vara ensamstående med ett barn'. Vad jag bygger det på är att det endast är jag som sköter sysslorna i hemmet och att sambon knappt kan göra vissa saker själv. Om det är ens lite som jag har det nu så förstår jag att det måste  vara riktigt tufft och jag beundrar det som klarar av ett heltidsjobb som dessutom är ensamstående. Har man en partner så är man, förhoppningsvis, två som kan dela på ansvaret.

Har fortfarande inte kommit underfull med hur jag ska göra. Är rädd för att börja äta igen och också rädd för att bli besviken på mig själv senare. Har så mycket (enligt min mening) kvar som ska bort. Att börja äta gör ju att hastigheten för viktnedgången sjunker kraftigt. Det är svårt och egentligen är det ingen annan som kan bestämma det heller.

Kan inte solen skina lite här inne istället för ute?!

My mirror's truth - funderar...